Familjen Kaos.

Just nu är våran dotter inne i en väldigt "rolig" period. Hon skriker och gapar för fullhals när hon inte får som hon vill. Spelar ingen roll vart vi är, hon lägger sig ner på marken och skriker så högt hon bara kan och sprattlar med armar och ben. Det är lagom pinsamt när man är ute bland folk faktiskt. Man känner sig uttittad av alla. Hehe. Exempelvis när jag, Filippa och Emmeli stod i kön till Borås djurpark härom dan så sprang hon runt lite snällt runt vagnen i början, men sen började hon springa längre och längre bort. Då sprang jag efter och skulle bära henne tillbaka. Herre min skapare vilket liv det blev. Hon skrek, hon slog och hon sparkade. La sig ner på gräsmattan och bara skrek. Halva kön stod och kollade på oss så jag lyfte upp henne och vad händer då? Jo, då får man en liten käftsmäll av sin underbara dotter som faktiskt inte är ens 1 1/2 år än. Hon fortsätter skrika, slå och riva, Själv försöker man ha ett leende på läpparna och inte försöka bry sig om alla som står och kollar och bara försöka lugna ner henne. Inte så lätt.

Allvarligt, jag hade ingen aning om att dom började trotsa så jäkla tidigt. Hon är fruktansvärd ibland när hon sätter igång,

Allt är NEJ nuförtiden också. Nej nej nej. Vill du mat? Nej. Ska vi kolla bompa? Nej. Älskar du mamma? NEEEEEEEJ! Hahaha.

Inatt vaknade hon när vi skulle in och lägga oss och började gråta eftersom hon ville sova i våran säng. Per lyfter dit henne. Jag ser att hon ligger och små ler en stund och rätt som det är så skriker hon: Baaaaaaaaajs! Tror ni vi bröt ihop eller?!


Underbara. Jobbiga. Älskade. Trotsiga. Fantastiska. Filippa.
Vad hade mamma och pappa gjort utan dig?
Vi älskar dig trots att du är en pain-in-the-ass ibland ;)